Det här är ju ett aber!

Standard

Vad händer? Jag går upp i vikt och upp i vikt och upp i vikt. Fan.

I mitten av april vägde jag 74 kilo och kände att nu var det dags att ändra på det. Det är för mycket, jag trivs inte då – och jag har inga kläder anpassade till den vikten! Jag var inställd på att det skulle vara svårare att gå ner i vikt än när jag gick ner mina 35 kilo för fyra år sedan (tror jag det är), men det gjorde det inte. Bara tio dagar senare hade jag gått ner fyra kilo!

I mitten av juni, dvs två månader senare, vägde jag 73 igen. Där någonstans slutade jag att skriva här i bloggen också, vilket jag hade börjat med då i april när jag ville gå ner i vikt.

Nu, den 22 augusti, har jag gått upp ännu mer! I skrivande stund minns jag inte om jag varit över 76 och nu väger 75-någonting, eller om jag var upp över 75 kg och nu väger 74-någonting, men jag tror att det var så att sist jag vägde mig så visade vågen 75,4 och att jag innan det vägde 76-någonting. Kan dock vara 75,4 resp 74,6.

Äh, jag vet inte, men jag väger för mycket!

Så nu är det snart dags igen. Jag säger ”snart” därför att jag den här gången tänker göra lite annorlunda än de andra gångerna. Tidigare när jag gått ner i vikt, eller under en period tänkt mig för för att inte öka i vikt, så har jag styrt det hela med mat. Jag är övertygad om att det ger bättre resultat än träning, om man tänker att man bara ska göra det ena eller att fördelningen är 70/30 eller så.

Men nu vänder jag på det. Jag tänker börja träna och kommer inte att anstränga mig jättemycket att ändra maten. Det jag tänker tänka på med ätandet är att äta mindre, för jag äter alldeles för mycket. Jag tror att det räcker, att se till att återgå till mer normala portioner och att träna.

Och det ska bli så skönt att träna! Så superskönt! Jag håller på att färdigställa ett träningsrum här hemma, vilket är orsaken till att jag säger att jag ”snart” ska börja. Det är några detaljer kvar där nere, som jag vill få ordning på innan jag hänger mig åt (nära på) daglig träning.

När allt är klart ska jag visa er! Det blir så himla bra! Amatör, javisst, men fullt dugligt åt mig.

Så hang tight, snart premiärvisar jag ert mitt alldeles egna träningsrum!!! (ok då, det är för hela familjen, men det känns lite som mitt, för det är jag som gör i ordning det)

Annonser

Står stilla

Standard

Jag har inte gått upp i vikt. Skönt.

Glömde ju väga mig förra veckan och även i fredags, men gjorde det i går (lördag) i stället. Minus 2 hekto jämfört med för två veckor sedan. Det tar jag inte som en reell viktnedgång – men däremot en bekräftelse på att jag inte gått upp i vikt, så det känns bra.

Jag vill fortfarande ner ett par, tre, fyra kilon, men känner att jag som ett allra första steg är nöjd med att inte gå upp i vikt…

Tappa vatten

Standard

Jag har läst lite om LCHF. Känner inte att jag är beredd att äta så än, bara tanken på allt fett får mig att må illa, men jag stänger inte igen för möjligheten helt. Kanske att jag någon dag ger mig på att prova ändå.

Men det måste gå att få detta att funka, som jag gör själv! Det har ju funkat förr!

Om tre veckor är vi bjudna på bröllop. Det skulle vara roligt att inte ha en mage då, som ser ut att vara fyra månader gravid. För nu har jag ju svullnat upp igen. Jag har redan tidigare kopplat ihop det med att jag äter bröd, det är så tydligt att när jag gör/inte gör det så varierar magens utseende kraftigt, men i stället för att det skulle bero på någon sorts glutenintolerans så läste där vid LCHF-informationen att kolhydrater tydligen binder vätska.

Det visste jag inte.

Då är det ju inte så konstigt att om jag går från att äta 1-5 mackor per dag till att äta ingen macka per dag, så minskar magen rätt så omgående.

Så nu har jag bröllopet som morot. Om jag skulle kunna ta och strama upp mig i knappt tre veckor igen nu då, så får vi se vad som händer. Jag känner mig dock inte jättepepp och vet inte hur mycket energi jag kommer orka lägga ner i det hela.

Om jag bara kunde bli kvitt det jäkla suget, det förstör så mycket!

Suget. Det förbannade suget. Hur sockerdetoxar man?

Standard

Nu pratar jag inte om alkohol, som ju varit en last i stora delar av mitt vuxna liv. Nej, nu är det ätbart sug jag menar. Något att tugga på.

Nu när jag började skriva här i bloggen igen och vill(e) gå ner ca 5 kg i vikt, så har jag haft problem med sug, som jag inte haft förut. Jag är osäker på vad jag gör fel, men gissar att det har med fördelningen av kolhydrater och protein att göra. Socker och gluten.

Men jag vet inte.

När jag gick ner mina 30 kg, så hade jag inte det här problemet. De gånger jag återgått till striktare mathållning för att stoppa en begynnande viktuppgång, eller för att gå ner ett par kilo, så har jag inte heller haft ett så här stort problem med sug. Det är jobbigt i en vecka eller två, men sedan brukar det avta.

Inte den här gången.

Varför???

Nu är jag inne på att göra en sockerdetox. Jag vet bara inte hur man gör… fast det går ju att ta reda på, så det håller inte som ursäkt till att inte göra det. Men ska man avstå ALLT socker? Till och med det som inte är socker när man äter det, utan som blir det i kroppen – dvs kolhydrater? Jag undviker ju det, men jag utesluter det inte. Måste jag göra det för en ordentlig sockerdetox?

Jag har till och med börjat fundera över LCHF. De som äter så är ju aldrig sugna, säger de – och alltid mätta. Vilket ju hänger ihop. Det har jag i alla fall lärt mig om mig själv, att när jag börjar bli sugen så är jag egentligen hungrig. Då ska jag alltså äta, inte stoppa i mig något litet för att dämpa suget. Det är bara det att det inte stämmer nu.

Problemet är att jag är sugen HELA TIDEN! Alltså inte bara när jag stramar till maten, utan också innan jag gjorde det och även nu, när jag i princip så gott som helt och hållet återgått till normalätande.

Det är ju skitjobbigt!

Helst skulle jag gå runt med en påse Skittles i handen hela tiden. Eller kokostoppar. Eller… jag vet inte. Sött ska det vara i alla fall.

Suck.

I morgon ska jag väga mig igen. Jag har garanterat kommit tillbaka till de 74 kilo jag inte vill väga. Kanske mer.

Nej… (igen)

Standard

72,5 kg i dag. Min kropp verkar tycka att jag ska väga 72-ish nu för tiden. Efter min stora viktnedgång för fyra år sedan har jag liksom stannat här. Då gick jag ner till 69, tror jag det var, men sedan gick jag upp till att stanna här, på cirka 72 kg. Men det är några fler mer än jag vill. Över 72 vill jag definitivt inte vara. Eller i alla fall inte på den hälft som är närmare 73 än 72.

Den här veckan har jag levt som vanligt med maten, så det är väl bra ändå att jag inte gått upp i vikt förstås. Och jag började ju med det här för att jag kom upp till 74 kg och verkade inte gå ner. Vågen kan ju visa så mycket ibland, men det försvinner alltid efter någon vecka, men nu hade det varit i ett flertal veckor och då blev jag lite rädd att det skulle bli permanent.

Så jag får väl se det som att jag nått det primära målet. Ändå är jag inte nöjd och det beror på att mitt ätandemönster inte förändrats. Det där suget, som jag skrev i förra inlägget att jag skulle göra ett eget inlägg om… som jag inte gjort något inlägg om än… men det kommer! Det suget, hur som helst, ger sig inte och det är det som kommer få mig att fortsätta gå upp i vikt.

Min tanke är därför att jag ska fortsätta med detta – och att skriva här. Det är just nu lite halvhjärtat och inläggen rasar inte in i samma takt som när jag började för några veckor sedan, men ni som tycker det ger något att följa mig: håll ut, jag har inga planer på att försvinna helt än på ett tag! Stanna med mig – och peppa mig gärna.